Gregorianska kalendern är den kalender som används i de flesta av jordens länder. Den föreslogs av Aloysius Lilius och antogs av påven Gregorius XIII 24 februari 1582, som en mindre ändring av den julianska kalendern. I Sverige infördes gregorianska kalendern år 1753.
Genomsnittsåret i den julianska kalendern var 365,25 dygn långt men eftersom genomsnittsåret är 365,2422 dygn kommer kalendern så småningom i otakt. I den julianska kalendern var år skottår om de hade årtal jämnt delbara med fyra. I den gregorianska kalendern är ej jämna århundraden skottår såvida dessa ej är jämnt delbara med 400. Detta innebär att exempelvis åren 1800 och 1900 ej var skottår, medan 2000 var skottår. Den gregorianska kalendern får i genomsnitt 365,2425 dygn på ett år vilket ger ett fel på bara ett dygn per 3236 år.
Åren i den gregorianska kalendern räknas efter Kristi presumtiva födelse, där kalenderns epok, det första året, är år 1. År 0 är ett årtal som enligt traditionell årtalsform inte existerar. År 1 e.Kr. enligt den Gregorianska kalendern följer direkt efter år 1 f.Kr.. Förkortningarna "e.Kr." eller "f.Kr." används parallellt med vt eller fvt för att förtydliga att årtalet avser efter respektive före epoken; utan förkortning är det normalt underförstått att åren efter epoken avses. Kristi födelse tros ha uppskattats fel med några år, då Jesus enligt senare uträkningar skall vara född år 7 till 4 f.Kr., men systemet är så inarbetat att det fortfarande används. Den felaktiga beräkningen av Kristi födelse gjordes av abboten Dionysius Exiguus som år 525 fick uppdraget av påven att ytterligare precisera tiden för kristen påsk, denna gång utan att relatera årtalet till en specifik regents trontillträde så som det gjorts sedan urminnes tider. Ett tidigare försök att bestämma tid för påsk gjordes vid kyrkomötet i Nicaea år 325, då enligt principen "första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen".
Första århundradet före Kristus omfattar 1 f.Kr. till 100 f.Kr., andra århundradet före Kristus 101 f.Kr. till 200 f.Kr. och så vidare. Man räknar alltså bakåt i tiden utifrån epoken på detta sätt. Observera att vi numera, av praktiska skäl, brukar räkna de 100 år som börjar på samma siffror för ett århundrade, vilket, om man interpolerar bakåt, skulle medföra att det första århundradet före Kristus, och det första efter Kristus, bara innehåller 99 år.
Hur man betecknar hundratalen varierar i olika länder. I Storbritannien räknar man antal århundraden. T.ex är år 1-100 "the first century". Därför är det som vi kallar 1800-talet exempelvis detsamma som "the 19th century" i Storbritannien.
I andra kalendrar räknas åren utifrån andra händelser. Den muslimska kalendern börjar 16 juli 622 e.Kr. (Muhammeds flykt till Medina), den romerska kalendern började 21 april 753 f.Kr. (Roms grundande) och den hebreiska kalendern börjar 7 oktober 3761 f.Kr. (Adams skapelse).
© Genney